Eftersom skolan är den plats där barn tillbringar en stor del av sin vakna tid borde det vara där som samhället strävade efter att bevara och främja barnens psykiska hälsa. Grunden för psykisk hälsa är att barnen trivs i skolan och får möjlighet att växa i självkänsla och självförtroende. Motsatsen är att behöva känna sig misslyckad, vara utstött eller mobbad.
Att misslyckas i skolan, ha inlärningssvårigheter och/eller ha dåliga relationer till klasskamrater och lärare är riskfaktorer för psykiska och sociala problem senare i livet. Vi vuxna ska ägna betydligt mindre energi åt att söka konkreta orsaker till mobbningen och istället anta ett förhållningssätt som rakryggat och obevekligt signalerar att vi inte tolererar något annat än att varje individ har rätt till gemenskap med andra människor och att hon/han möts med respekt.
Om vi ska komma tillrätta med mobbningen mellan våra barn, så måste vi först i grunden förändra vår syn på den. Vi måste ta till oss det faktum att mobbningstendenser ständigt förekommer mellan barn, eftersom det ständigt finns och kommer att finnas barn som drivs av behovet av att mobba.
Vi anser att den sociala kompetensen är ganska avgörande för hur man fungerar som individ i samhället. Det är viktigt att varje människa förstår vikten av att våga uttrycka sina egna åsikter och tankar, samtidigt som man har förmågan att respektera och vara lyhörd för andras.
